På en av mina många promenader i Sommarsverige går jag förbi en förskola här i Skövde och ser glada barn leka på gården. Det slår mig hur mycket som faktiskt står på spel inför framtiden. Att dessa barn, oavsett kön, ska få växa upp i ett samhälle där de har samma möjligheter, rättigheter och friheter borde vara en självklarhet. Men så är det inte.
Sverige har länge varit ett föregångsland i jämställdhetsfrågor. Redan på 70-talet genomfördes tre avgörande reformer: särbeskattning, barnomsorg och föräldraförsäkring. Det lade grunden för kvinnors självständighet och deltagande i arbetslivet.
Men vi är inte i mål. Kvinnor har fortfarande lägre inkomster och pensioner än män. Många går ner i arbetstid för att ta hand om barn eller äldre anhöriga. Färre kvinnor når höga chefspositioner. Det här är inte bara orättvist – det är ett samhällsproblem.
Sverige behöver en feministisk politik som vågar prioritera jämställdhet – både hemma och internationellt. Vår tidigare feministiska utrikespolitik inspirerade andra länder att följa efter, men idag ligger Sverige tyst medan andra kliver fram. Länder som Spanien, Kanada och Mexiko visar att det går. Då borde vi kunna göra det igen.
Ett jämställt arbetsliv är avgörande. Därför behövs investeringar i barn- och äldreomsorg – också på kvällar och helger. Så att fler kvinnor kan arbeta heltid och nå ekonomisk självständighet. Vi måste förbättra villkoren i välfärden, där många kvinnor jobbar, och säkerställa att heltid och rimlig arbetsbelastning blir norm.
Jämställdhet är en grundläggande mänsklig rättighet – men också smart politik. Att varje människa får möjlighet att nå sin fulla potential stärker både rättvisa och tillväxt. Sverige kan bättre – och måste våga leda igen. För framtidens barn här i Skaraborg – och för oss alla.
