Om någon funderat över det, så kan jag efter att ha sett Finnkampen på plats, konstatera att Armand Duplantis är inte Gud.
För om han varit det hade han säkert med lätthet tagit sig över drömgränsen 6,30 i lördags kväll, slagit världsrekord och hela härligheten hade varit hans.
Men det var kallt och Duplantis var mänsklig. Själv frös jag så till den grad att jag till slut kände mig stel som en pinne. Eller stav.
Så Finnkampen var alltså en härlig och oemotståndlig idrottsfest att uppleva på plats? Nä.
Kunde blivit annat
Jag kan inte begripa varför det tävlades lördag kväll. Jag var på plats på stadion redan vid 14 och då var det ett par timmar med sol och skön värme. Med de förutsättningarna kunde det blivit något annat – nu rev Duplantis ut sig på 6,03.
Det var fullsatt och ingen ska få mig att tro annat än att Duplantis var en stor orsak till det.
När fotbolls-VM spelades i USA 1994 skrev Mats Olsson ”Schwarz är Gud”. Det var inspirationen till den här krönikans början.
Mil från VM
Det var nu inte bara en Duplantis på plats utan även hans syster Johanna som blev fyra på SM. Sist i Finnkampen och det fanns röster som ifrågasatte riktigheten i att hon skulle vara med i landslaget. Ännu högre röster i den riktningen fanns kring Abeba Aregawi som vann 5000 meter men var mil från VM. Hon var långt från att klara den tid som utgör kvalgräns till VM i Tokyo i september.
Sista tävlingen
Om vi ska prata om de riktigt stora så vann förstås Daniel Ståhl diskus, men han kastade dock inte lika långt som på SM. Simon Pettersson som gjorde sin sista tävling fick välförtjänt det mesta av uppmärksamheten.
Finnkampen firade 100 år i år och det gick förstås inte obemärkt förbi. Bland mediefolk hördes det sägas att WiFi höll samma nivå som 1925…
Närmast patetiskt
Att Finnkampen nu jubilerade – Sverige vann klart på både dam- och herrsidan – märktes bland annat genom att man bjudit in friidrottslegendarer som Anders Gärderud, Kjell Isaksson och Ann-Louise Skoglund med flera. De fick säga hur fantastiskt det är med Finnkampen och hur otroligt kul det är att vara med.
Och det är klart, vad ska de säga. Det var liksom inte läge att vara negativ mot friidrottens numera enda kvarvarande landskamp.
Eftersom intervjuerna var närmast patetiskt förutsägbara så kunde man titta runt på den vackra stadion. Tänk att den byggdes till OS 1912, 13 år innan den första Finnkampen.
Uppmanades handla
Visst var det stämning, men till 2027, nästa gång Finnkampen är i Sverige, bör det vara samma tid lördag som söndag. Tävlingarna på söndagen började 12.40. Att det nu blev lördag kväll torde bero på önskemål från tv i första hand.
Friidrott tar tid och vi uppmanades handla i kioskerna. Uppmaningen följdes och två burkar Cola Zero, en chokladbit och en påse godis – 196 kronor! Nej, det är inte felskrivet.
Laget före jaget
Sverige tog dubbel revansch i år och broder Duplantis är den störste friidrottaren genom tiderna. Får man ens pengarna tillbaka på att spela på VM-guld för honom?
Finnkampen är laget före jaget och alla poäng är viktiga. På plats fanns också Johan Wissman, han som tagit flest poäng av alla i Finnkampen genom tiderna.
Biltutor brölade
Det blev en snygg trippel på herrarnas 5000 meter där blott 17-årige Sebastian Lörstad slutade trea efter ett mycket imponerande lopp.
När lördagskvällens tävlande var slut brölade biltutor i regnet utanför. Ett stort gäng dansade i en ring strax nedanför klocktornet. Oklart varför.
Det blir finnkamp om ett år igen. Får vi beställa bra väder, Gud?
