Först och främst, vad är det för pajkastning vi håller på med? Det är ju fullständigt absurt att vi i praktiken begränsar våra EPA–veteraner till gåfart – 30 km/h! Vem kom på det där, någon byråkrat med djup misstro mot landsbygden och gammal teknik?
Vi pratar om fordon som många lagt ner åratal av arbete och engagemang på. De har kulturvärde. De är del av vår bygdshistoria, inte något rullande museum som måste krupas fram i 30 km/h. Men tydligen tycker beslutsfattarna att “egendomlighet” är lika med fara, och därför ska alla de som kör EPA vara kastade i långsam motionsfart.
Det här handlar om mer än bara hastighet: det är ett symboliskt slag mot hela landsbygdsidentiteten. Man säger med ena handen: “Vi värnar om kulturarvet.” Och med den andra handen sätter man foten på gaspedalen och bromsar ned våra EPA–entusiaster till snigelfart. Rena hyckleriet!
Och låt mig säga det rakt ut: jag är trött på att höra snack om “trafiksäkerhet” som ursäkt. Om någon kan bygga om sin gamla traktor för att passa dagens säkerhetskrav – bra! Men att kollektivt stympa alla med 30 km/h–gräns är idiotiskt och osolidariskt.
Så till politiker och tjänstemän: släpp fantasigränserna! Tillåt åtminstone 45 km/h – kanske till och med 50 för restaurerade EPA–fordon som klarar det – och låt dessa fordon rulla med värdighet igen, inte segdragna som små sniglar på landsvägen.
Det är dags att ge EPA–entusiasterna rättvisa. Inte mer byråkratiskt långsamhetsförakt.
Ge oss farten tillbaka!
En upprörd EPA-älskare
