Det sprakar hemtrevligt i kaminen en isig januarimorgon. Som vedeldare vet man värdet av en god brasa och arbetet bakom varje vedklabb.
Frågan om vilken ved som är “bäst” att elda med engagerar många vedeldare. Ofta lyfts björk fram som favoriten, med all rätt i Mellansverige.
Samtidigt minns erfarna vedhuggare att ved värmer flera gånger – först när du hugger och klyver den, sedan när du bär in den, och slutligen i brasan. Här fräschar vi upp minnet om olika vedslag och deras fördelar
Från huggkubben till brasan
Att hugga, klyva och hantera ved är ett gediget jobb, och olika träslag bjuder på olika motstånd. Barrved som gran och tall är ofta mjukare och enkla att såga och klyva. Björk är också relativt samarbetsvillig, särskilt om den klyvs färsk innan den torkat hårt. Riktigt hårda lövträd som ek (och ibland ask) kan däremot vara sega att klyva, yxan får jobba ordentligt genom de täta årsringarna.
Torktiden påverkar också hanterbarheten. Ek och bok behöver ofta lite längre tid på sig att torka, kanske två år. Gran tall och björk torkar snabbare, ofta räcker en sommar under tak för att nysågad barrved ska bli eldningsklar. Ett gammalt talesätt lyder att “ved ska klyvas före påsk” – då hinner den torka lagom till nästa vinter.
Hanterbarhet handlar också om användningsegenskaper. I en öppen spis eller gammal vedspis uppskattar man ved som brinner lugnt utan att sprätta gnistor. Här är björk idealisk – den är nästan gnistfri. Barrved, särskilt gran, kan däremot sprätta glöd och kådiga gnistor vilket ställer till det på öppna spisgolv. Samtidigt är tallved tacksam att tända med tack vare kådan.
Björknäver är känt för att ta sig snabbt vid upptändning, men den feta ytan kan också sota lite extra i rökkanaler och skorsten. I kakelugnens många rökkanaler kan det vara fördelaktigt att välja blandved.
Värmeeffekt – vilka vedslag värmer bäst?
När temperaturen kryper nedåt märker man snart skillnad på värmevärdet i olika trädslag. Generellt gäller: ju hårdare och tyngre trä, desto mer energi lagrar det. Ek och bok ligger i topp med högst energiinnehåll per volym, tätt följda av t.ex. rönn, lönn och sedan björk. Björkved anses ge ca 2 800 kWh per kubikmeter (vid 15–20 % fukt), vilket faktiskt är strax under ek och bok. För våra vanligaste vedträd betyder det att björk och ek hör till de som ger mest värme, medan barrträden tall och gran har lägre energiinnehåll (tall något bättre än gran).
I norra Norrland, å andra sidan, får man ofta elda med det skogen erbjuder i form av barrved. Där kan man behöva fler kubikmeter ved för samma mängd värme, men veden finns å andra sidan i överflöd.
Förutom de klassiska träslagen som björk, ek, gran och tall kan vedhögen ibland bjuda på mer ovanliga inslag. Ett gammalt äppelträd som fått ge vika blir till värdefull ved med runt 3 180 kWh/m³f – tät, hård och långbrinnande, dessutom med en angenäm doft i brasan.
Även körsbär, päron och plommon ger ved av hög kvalitet, ofta i nivå med ask och lönn på 3 000–3 100 kWh/m³f. Och den som någon gång eldat syrén vet att det är rena lyxen – med sitt rekordhöga energiinnehåll på hela 4 540 kWh/m³f är det ett av de mest värmerika slagen som finns, även om det sällan blir mer än några enstaka knippen i vedkorgen.
Man fyller sällan hela vedboden med dessa träslag, men som tillskott i brasan kan de ge både extra värme och en känsla av guldkant för den som eldar.
Barrvedens värmeeffekt ska inte heller underskattas helt. Tall innehåller mycket kåda och brinner med intensiv, snabb låga – bra för att snabbt värma upp en kall stuga, men mindre lämplig för långkoket eftersom den brinner upp fort.
Värme för både hemmet och plånboken
Utöver mysfaktorn och traditionen är ekonomin en stark drivkraft för många vedeldare. Att kapa sin egen ved från skogsbrynet kostar mest svett och möda, men sparar pengar på elräkningen. Att köpa ved kan också vara ekonomiskt. Veden kan också fungera som en kurssäkring, man vet vad uppvärmningen kommer kosta.
I tider av stigande elpriser känns det tryggt att ha sin vedstack redo för vintern.
