Hyressättningen i Sverige har fått en ny tyngdpunkt. I stället för långdragna förhandlingar hamnar allt fler ärenden hos en skiljeman som sätter hyran när parterna inte kan enas. Utvecklingen har gått betydligt snabbare än vad lagstiftaren räknade med.
Sedan möjligheten öppnades för privata värdar har användningen ökat kraftigt. I huvudstaden har antalet ärenden skjutit i höjden på kort tid.
Hyresgästföreningen menar att systemet missbrukas. Kritiken går ut på att motparten alltför ofta tar genvägen till skiljeförfarande i stället för att försöka nå en uppgörelse. De menar att hyrorna sätts på en bred nivå utan hänsyn till enskilda fastigheter.
Fastighetsägarna ser saken annorlunda. Enligt dem har maktbalansen jämnats ut och förhandlingarna blivit mer rättvisa än tidigare då en part ansågs ha övertaget. Skiljemannen beskrivs som ett nödvändigt verktyg när låsningar uppstår.
För hyresgästerna kan konsekvenserna bli kännbara. När hyror bestäms utifrån större bestånd snarare än faktiska förhållanden i huset upplever många att höjningarna saknar förankring i vardagen.
