Den blivande generaldirektören Martin Valfridsson från Götene menar att han har haft och kommer att ha nytta av att komma från en landsbygdskommun:
— Absolut. Jag har stor nytta av det. I mina jobb har jag rest mer än de flesta över hela Sverige. SIS har verksamhet norr om Luleå och i södra Skåne. Och allt möjligt däremellan. När man jobbar på nationell nivå är det helt avgörande att förstå att tillvaron i Stockholm och övriga delar av landet i vissa avseenden skiljer sig åt, säger han.
Det var för ett par veckor sedan som beskedet kom att Martin, som är uppväxt i Kinne-Vedum, får axla det tunga ansvaret som generaldirektör för Statens Institutionsstyrelse. Han började sin yrkesbana som lokalredaktör i Götene för Skaraborgs läns tidning innan han flyttade till Stockholm för att läsa juridik. Han fortsatte inom den banan tills han 2004 började arbeta som rättssakkunnig på Justitiedepartementet.
Martin har också, bland annat, arbetat som både pressekreterare och statssekreterare åt tidigare ministern Beatrice Ask. Nu senast har han varit Polisens förvaltningschef.
— Det är en roll som i många andra myndigheter kallas överdirektör.
Svarade ja direkt
Gällande det uppdrag han nu ska tillträda så var det ett vanligt ansökningsförfarande.
— Jag ville ha jobbet eftersom det är en myndighet som ligger nära rättsväsendet men som också handlar mycket om socialt arbete på statlig nivå. Så jag svarade ja direkt, berättar han.
SIS ansvarar för 32 olika hem runt om i landet.
— Dels handlar det om missbruksvård vilket bedrivs på separata hem. Dessutom handlar det om den statliga delen av barn- och ungdomsvården. Det rör sig där om unga pojkar och flickor som antingen är omhändertagna för sluten LVU-vård eller som verkställer straffet sluten ungdomsvård. Den delen kommer successivt att föras över till Kriminalvården. Margretelund i Lidköping och Gudhemsgården i
Falköping är SIS-hem som framför allt verkställer vård enligt LVU-lagen, förklarar den nye generaldirektören som tillträder tjänsten i början av mars.
Verksamheten utreds
Myndigheten har idag drygt 4 500 anställda men ska växa med cirka tusen medarbetare den närmsta tiden.
Martin berättar att SIS är en myndighet som inte var rustad för att så många unga i Sverige på så kort tid rekryterades in i allvarlig kriminalitet och därmed hamnade på SIS.
— Det har lett till att myndigheten blivit ifrågasatt.
Dessutom, fortsätter han, så är det stora förändringar på gång.
— Det pågår en stor utredning av hela SIS verksamhet. Myndigheten behöver bygga fler vårdplatser för att kunna ta hand om de barn som behöver hjälp. Den behöver också stärka säkerheten runt verksamheten. Dessutom behöver vi gemensamt genomlysa innehållet i vården som vi erbjuder. Utmaningen är att det pågår så mycket runt SIS samtidigt som vi ska klara av att ge bra vård till några av samhällets mest utsatta.
Kinnekulle smultronställe
Hur ofta är du hemma i Götene?
— Ganska ofta. Jag har ju hela min familj i Götene med omnejd. Men nu har jag inte varit nere sedan jul.
Smultronställe i hembygden?
— Kinnekulle såklart. Jag älskar den bygden. Det är så vackert och så varierat.
Har politiken som sådan aldrig lockat? Tänker förstås på att påbrå finns. Martins morbror Bengt Rosén var riksdagsledamot för Folkpartiet 1985–1994.
— Jag var ju i rollen som bland annat statssekreterare inne i politiken utan att vara folkvald. Inrikespolitik är fortfarande ett av mina största intressen. Men jag ser mig ändå som en tjänsteman.
Vad skulle kunna få dig att lämna livet i händelsernas centrum i Stockholm och vända hemåt igen?
— Jag tycker så mycket om min hembygd och skulle egentligen gärna vilja ha ett ställe där. Jag har vid ett par tillfällen kollat på stugor i trakten. Men jobben som jag har och har haft finns i Stockholm så jag blir nog kvar här, åtminstone fram till pension. Men sen får vi se, avslutar Martin.
