Det är trevligt att ha rätt!
I min allra första krönika uttryckte jag övertygelsen att Skövde AIK skulle vinna hemma mot Helsingborg, och därmed säkra en kvalplats. Jag menade också att laget var tillräckligt bra för att vinna ett dubbelmöte mot ett lag underifrån och därmed fixa en fortsatt plats i Superettan.
Precis så blev det.
Det var en märklig match på Södermalm när Skövde via 3-0 hemma mot Falkenberg närmare 30 dagar före julafton såg till att allt var klappat och klart.
Och segern var odiskutabel. Falkenberg skapade ett visst tryck under en period av matchen, men Skövde var som vanligt starka hemma och segern var aldrig hotad.
26 november…
Min mobiltelefon visade minus sex grader tidig förmiddag på matchdagen, och det kändes onekligen lite annorlunda att en så viktig match ska spelas så sent som den 26 november.
Via sociala medier basunerade Skövde AIK ett par dagar före matchen ut att Södermalm var i spelbart skick inför den match som gällde allt eller inget efter den inledande 2-2-matchen i Falkenberg.
Bambi på hal is
Skövde AIK är oerhört svårslagna i sin hemmanborg – om man nu kan kalla Södermalm med löparbanor för det – och man skulle om man är konspiratoriskt lagd kunna tänka sig att det möjligen vägde tyngst. Jag är inte det. Planen var säkert i spelbart skick enligt de premisser som gäller men det var mycket Bambi på hal is bland spelarna. Särskilt på Skövdes defensiva högersida i första halvlek.
I tidningsspalter har Skövde AIK:s säkrade kontrakt kallats en bragd – och visst finns det täckning för det uttrycket. Ingen, utom möjligen spelarna och tränaren Tobias Linderoth, kunde på allvar tro att kontraktet skulle kunna säkras när SAIK stod på sex poäng i vad som kändes som en evighet av säsongen. Ju längre säsongen led desto fler blev segrarna.
Kom hem brylling Gustav
En av mina systrar virkar kuddar för glatta livet och när slutsignalen ljudit bad jag henne göra en kudde med en röd och en vit sida.
Skövde AIK är mitt lag.
Typ.
En av fotbollsbröderna Granath Gustav, lämnar Degerfors efter fem säsonger och det har ännu inte rapporterats var han hamnar. Kom hem till Skövde AIK – fast jag inser ju att den tanken förmodligen är både långsökt och orealistisk.
Inom ramen för kuriositet kan nämnas att jag är brylling med fotbollsbröderna Granath. Min farmor var kusin med deras farfar. Jag har dock inte träffat någon av bröderna – i alla fall inte än.
”Totte” var bländande
Matchen i söndags såg jag på tv, men det fanns en annan tid. När Skövde AIK värvat målvakten Jörgen Bergsten från Sils IF, jag tror det var 1989, så såg jag alla hemmamatcher och en del bortamatcher under några år tillsammans med Jörgens pappa, den gamle fotbollsdomaren Ingvar ”Svarten” Bergsten.
Skövde AIK ställdes mot lag som Elfsborg, Häcken och Oddevold. Icke att förglömma Jonsered där Torbjörn Nilsson hoppade in och gjorde en bländande match på Södermalm. Ett härligt minne där man kunde slå fast att fotbollsartisten Torbjörn avslutat sin karriär alldeles för tidigt.
Skövde AIK är och förblir Skaraborgs fotbollsstolthet. Det fanns en tid när det jiddrades om Superettan inom fem år i Lidköping – det var när Heimer blivit Lidköpings FK, jag minns fortfarande intervjun som var i Radio Skaraborg – och vi har väl nästan inte skrattat färdigt än.
Bragdguldet till Ståhl
Radiosporten har börjat uppmana till röstning på Jerringpriset. Det är klart att Daniel Ståhl ska ha både Jerringpriset och Bragdguldet. Hans prestation att ta VM-guldet i sista kastet under maximal press är just en bragd.
Till sist 1: Garnachos 0-1 för Manchester United borta mot Everton kan vara det vackraste fotbollsmål jag sett.
Till sist 2: I den första krönikan menade undertecknad också att Malmö FF skulle vinna den förestående guldmatchen mot Elfsborg. Grattis MFF!
